Om boken: år / Verket som erbjuds läsaren är den tredje och sista delen av en teologisk trilogi tillägnad att avslöja den grundläggande sanningen om kristendomen om gudsmänsklighet. Enligt den allmänna planen, som den skapades för ungefär tio år sedan, är dess första och andra del ägnade åt den gudomliga naturen: Guds lamm, 1933, och Hjälparen, 1935, - kristologi och pneumatologi, medan den tredje och sista en del ägnas åt mänskligheten. Här undersöker vi olika aspekter av skapad tillvaro, från dess naturliga och fallna tillstånd till dess glorifierade och förvandlade tillstånd. Temat för detta arbete är således kyrkans lära, ecklesiologin, uppfattad i all sin bredd och djup, som sofiologi. Det är nödvändigtvis inkluderat i eskatologin, som den sista delen av hela läran om gudsmänsklighet, innehållande dess mest allmänna och slutgiltiga sanningar. I den mån är det den viktigaste och mest ansvarsfulla delen av hela arbetet med gudsmänsklighet. Så är också fallet för sammanställaren, som nu lämnar in den för kyrkodiskussion. Några ord om den här bokens yttre öden. År 1939 var den helt klar för tryckning. Det blev dock ett långt uppehåll i publiceringen, fylld av de största omvälvningarna i hela världens liv. Dessa års prövningar, personliga och allmänna, fungerade naturligtvis som ett avgörande test för mig på de övertygelser som kommer till uttryck här. I detta avseende måste jag säga att jag inte tvekar att skicka den här boken till tryckning som ursprungligen skrevs. Bara som ett sista "Amen" lade jag till Addenda. De senare, även om de delvis innehåller upprepningar av det som redan har sagts, förefaller mig nödvändigt just som en sådan bekräftelse på denna trosbekännelse. Och vad kan jag mer säga? Sanningarna som finns i uppenbarelsen av gudsmänsklighet, i synnerhet i dess eskatologiska uppenbarelse, är så orubbliga och universella att även de mest häpnadsväckande händelserna i världshistorien, som vi nu bevittnar, när vi förstår dem, bleknar inför dem, som om förstörda i sin otologiska betydelse i ljuset av Framtiden. Och denna ankomst är kyrkans framträdande i kraft och härlighet, tillsammans med skapelsens förvandling. Hjärta och själ, skapelsens personliga centrum är jungfrumodern, "Lammets fru och brud", hon är också "den heliga staden - himmelska Jerusalem - nedstigande från himlen från Gud", "förberedd som en brud utsmyckad för sin man ” (Upp. 21, 2), ”Guds tabernakel med människorna” (3) Och skadan inför denna Kommande måste ropa ut om och om igen i sitt hjärta med ett bönande rop av tro, kärlek och hopp. : ”Och Anden och Bruden säger: kom! Och låt den som hörde säga: kom!... Den som bevittnar detta säger: ja kom snabbt! Amen. Hej, kom, Herre Jesus! (Rev. 22, 17, 20).11/24 juni 1942. Sergius Compound i Paris. Källa: http://odinblago.ru